Kommunikation och marknadsföring
Helsingfors

En tung vardag och brådska leder till att familjer ofta försöker underlätta vardagens tidtabell. Det har blivit socialt acceptabelt att använda bilen även för korta resor. Men vad skulle ske ifall man i familjen istället tog sig an ett mer aktivt sätt att ta sig runt? ”Det skulle ha stor inverkan på hälsan, den fysiska konditionen samt ge tid för barn och vuxna att tillbringa tillsammans utan brådska”, säger professor Petri Tapio från Åbo universitet, som forskar i utmaningar med motionsnära sätt att leva. Om man som ung lärt sig att vara aktiv när man tar sig till platser, gör man det ofta som vuxen också. Skolvägsmotion är upprepbar, billig och enkel. Man kan börja genom att ge sig själv små utmaningar: i veckan kan man ta med en ”aktiv gång” då man färdas korta sträckor med cykel, till fots eller fast med en scooter.

 

Brådska dikterar vardagens val

Låt vardagen aktivera barnet!

Den snabba takten och fokusen på prestationer i dagens samhälle påverkar starkt våra motionsvanor. Ett tungt arbetsliv kombinerat med allt som krävs för att få vardagen att fungera, från hobbyn till vardagssysslor, leder förståeligt nog till att man letar efter olika sätt att göra vardagen lättare. Vardagens resor och hur man väljer att genomföra dem är dock en av de största faktorerna i problemet att människor inte rör sig tillräckligt.

Ett viktigt sätt att se till att olika befolkningsgrupper rör på sig tillräckligt är att välja aktiv fysisk motion som den huvudsakliga eller kompletterande färdmetoden i vardagen. Med andra ord, ifall cykling eller promenad är hur man rör sig under vardagen, kan man helt oförmärkt uppnå majoriteten av dagens behov av rörelse. Dessutom fungerar det som ett exempel som i bästa fall fastställer barnets egna motionsvanor när hen blir äldre.

Vårt vardagsliv har förändrats i en riktning där naturlig fysisk aktivitet inte längre är en del av det dagliga livet.

”Vi lever i en skjutskultur, där barnens fysiska aktivitet är starkt fast i de vuxnas val. Även korta sträckor görs med bil, istället för att till exempel gå med barnet till daghemmet, skolan eller hobbyn” säger Petri Tapio.

Tanken att måste hinna, kopplad med valet av färdmedel, leder lätt till att även en person som har bråttom bara sitter hela tiden. ”Brådska hör också till bilden av en respekterad medborgare: det hör till att man har bråttom. Vardagen blir lätt bilcentrerad, ifall man även ser fritiden som en serie prestationer”, fortsätter Tapio.

 

Trygghet är en viktig värdering – men är vi ibland lite onödigt trygghetsfixerade?

I forskningen som Petri Tapio och hans forskningsgrupp gjort visade det sig att beskyddarinstinkten var en faktor som förhindrade ett mer fysiskt aktivt liv. En sak som väckte diskussion var barnens skolresor, en fråga som många har felaktiga uppfattningar om. Man upplever att cykling är farligt, även om den största risken för barnen är ledsagartrafiken och bilarna på skolgården.

Rädslan för olyckor gör att föräldrarna förbjuder barnen från att röra sig från plats till plats på ett naturligt sätt, dvs. med egna muskler. Man är rädd för att de klättrar i träd, faller i diken eller trillar omkull i pulkabacken. ”Det här leder olyckligtvis till att risken för skador senare i livet ökar eftersom barnets kropp inte blir van vid att stöta sig på olika sätt. Paradoxalt leder det till att en överdriven fixering på trygghet till och med kan ge mindre trygghet”, konstaterar Tapio. Han tillägger: ”Ur ett trafiksäkerhetsperspektiv är det klart att barnet måste respektera de tusen kilo tunga metallburkarna som rusar förbi i hög hastighet. Men det här betyder inte att det enda sättet att skydda sig från burkarna är att själv vara inuti en.”

 

Genom aktiv rörelse kan man uppnå rekommendationerna för tillräcklig motion

Vi påstår inte att man kan öka på mängden motion utan att arbeta för det. Det kräver att man börjar tänka på ett nytt sätt, att man ifrågasätter sina egna vanor, och att man vågar försöka. Vi utmanar er att fundera på om brådskan alltid är helt nödvändig? Kanske man kunde kombinera motion med dagliga rutiner genom en liten omorganisering? ”Tänk om man ändrade på sin egen tidsanvändning så att även föräldrarna begränsar sin skärmtid och gör färre saker, och att man använder en del av resorna till vardagsmotion? Från en ångestfylld kombination av brådska och lathet kunde man istället nå en situation där man reserverat lämpligt med tid för saker och ting, och tiden som man spenderar till fots eller på cykel mellan platser ger rum för att lugn under dagen”, tänker Tapio.

”Till exempel när man använder kollektivtrafik har man tid att titta på sin mobil, medan att gå mellan kollektivtrafikhållplatser är vardagsmotion. I samband med barnens hobbyer kan man själv ta sig en joggingrunda eller gå till eller från motionsplatsen för att stretcha, och så vidare” tipsar Tapio.

Man sår fröna till ett fysiskt aktivt liv redan mycket tidigt, och forskningen visar på liknande resultat för användningen av mer aktiva färdsätt. Om man inte redan som liten börjar använda aktiva färdsätt, är tröskeln för att börja använda dem som vuxen ännu högre. Vardagsval är kraftigt bundna till individens välmående, men det ingår också ett klimat- och miljöperspektiv. Praktiska exempel utgör en stark faktor när barnet själv i vuxen ålder börjar fatta beslut om hur hen rör sig.

 

 

***

För artikeln har vi intervjuat professor Petri Tapio med forskningsgrupp från STYLE-projektet vid Åbo universitets Tulevaisuuden tutkimuskeskus, forskare Jonne Silonsaarta, docent i miljöpolitik Riikka Paloniemi (SYKE) samt VTT:s ledande forskare Anu Tuominen. STYLE: Du kan bekanta dig med forskningen kring utmaningar och lösningar för en mer aktiv livsstil här (på finska).

Enligt den senaste persontrafikundersökningen (2016) görs 50% av alla 1-2 kilometer långa resor i huvudstadsregionen med bil eller skjuts (på finska).

 

 

Senaste artiklarna